April 7, 2008
Frukter, reptiler och insekter
I påskas var jag på "Vår Konst" i Enköpings kommun, och förutom en massa inspirerande tavlor i olja, akryl och akvarell, fick jag chansen att titta på luffarslöjdarbeten, det slags konstnärliga varianter som är mer som metalltrådsflätning men inte riktigt bara flätning på det vis jag sysslat med, utan något som består av mer "onödiga saker", det vill säga prydnadsarbeten som inte direkt ska fylla praktisk funktion, men väl är estetiskt tilltalande.
"Vår Konst" är ett årligt evenemang i samband med påskhelgen där amatörkonstnärer och professionella konstnärer öppnar upp sina hem runtom i Enköpings kommun för vem som än vill komma och titta. Vi brukar åka dit över Långfredagen, men det är öppet ända fram till Annandag påsk. Jag rekommenderar det starkt för var och en som är intresserad av att titta på konst och har bil för att på smidigt vis kunna ta sig runt i kommunen. Vill man bara besöka några få konstnärer räcker det med en eftermiddag, men vill man besöka fler än så, kanske till och med alla, måste man ha hela helgen på sig.
Vi började med att besöka museet i Enköping, och där hade varje konstnär ställt ut en tavla. Utifrån vad vi tyckte om tavlorna valde vi ut de mest intressanta konstnärerna vars hem vi nu skulle besöka. Efter museibesöket åkte vi således runt i kommunen och besökte konstnärerna, vissa i deras hem, andra i till hemmet anslutande ateljéer av varierande slag. Det var både roligt och spännande! Vid varje nytt ställe vi kom till fanns påskfjädrar såsom på bilden ovan – en hjälp till att hitta.
Precis som jag gjort äpplen och päron, så fanns de dem som hade gjort insekter, till exempel fjärilar och myror i metalltråd. Ibland dekorerade med pärlor och annat. Det var mycket inspirerande att se! Den svarta/grå/kopparfärgade metalltråden passar för insekter och reptiler, till skillnad från den glatt färgade tråden jag använt till fat och skålar. Här är frukter jag gjort: två färdiga äpplen och ett halvfärdigt äpple… Jag har gjort ett päron också men tyvärr har jag ingen bild på det; bilderna försvann i min datorkrasch. Jag hade bättre bilder på det första röda äpplet där också… Får se om jag får igång gamla hårddisken; då kan jag lägga upp fler bilder.
Jag var till Tiimari för någon vecka sedan och köpte bland annat afrikanska pärlor, som jag tänkte använda till mina egna "insekts-/reptil"-arbeten. Här nedan kan ni se prov på något som kan tänkas bli till en ödla så småningom, om jag bara kommer på ett sätt att göra själva kroppen på. Just nu är det bara stomme, ben och ett huvud bestående av en av de afrikanska pärlorna nämnda ovan.
April 4, 2008
Metalltrådsflätning
Förr i tiden gick luffare från gård till gård. Som tack för att luffaren lagade prylar fick han ett mål mat och kanske sovplats för natten. Han inte bara lagade saker utan gjorde även hantverk i ståltråd, praktiska saker som vispar och brödnaggar. Det kom att kallas för luffarslöjd. Mer att läsa om luffarslöjd finns här.
Numera har luffarslöjd blivit ett kreativt hantverk som utövas av vemsomhelst. Till exempel resulterar en snabb sökning på google i många bloggar om ämnet.
För min egen del upptäckte jag luffarslöjden genom en bok som heter Spännande metalltrådsflätning och är skriven av Alice Riisager. (Hon måste ha gift sig sedan boken gjordes för på hemsidan heter hon R(iisager) Rasmussen.) Där kallas det metalltrådsarbeten, och det är just vad det är. Det är en "finare" variant av luffarslöjd, där man använder tunnare trådar och mjukare metall, inte de slags grova ståltrådsmaterial som vanlig luffarslöjd gjordes i, där man måste böja till metallen med tänger. Man flätar tråden, som jag inbillar mig att man skulle göra om man flätade vasskorgar. För mig påminner det också om stickning, eftersom det är samma slags monotona arbete – upprepande men för den skull inte tråkigt, tvärtom. Och medan man flätar kan man alltid prata (om man har någon att prata med) eller tänka på allt möjligt. Någonting som går väldigt bra när man låter händerna vara upptagna. Lite grand som att promenera, fast stillasittande.
I boken finns även arbeten som jag skulle klassa mer som vanlig luffarslöjd, men där finns som sagt även sådant som man gör med mjukare material. Det är just det mjukare materialet jag fastnat för. I flera år nu har jag metalltrådsflätat. Tänker jag efter så är det nog i tre år, lite av och till.
Först arbetade jag i vanlig tunn järntråd av det slag jag länkar till, som naturligt är i grått och därmed inte så tilltalande i färgen. Här är bilder på de allra första två arbeten jag gjorde. Verkligen riktigt amatörmässiga, eftersom det var allra första gången jag försökte. Men kul var det! Det allra första jag gjorde var en behållare för en liten flaska. Det andra jag gjorde var en bonbonjär med lock.
I början var jag också osäker på vad jag skulle göra med trådarna som bildade stomme. Ni kan se på bilderna ovan att avsluten är ojämna och klumpigt gjorda. Materialet de är gjorda i kallas för elefanttråd. Man utgår från ett visst antal elefanttrådar, och flätar sedan runt elefanttrådarna med koppar- eller järntråd. Flättråden är mjuk och går att böja hursomhelst enbart med fingrarnas hjälp. Elefanttråden däremot är för tjock. Visserligen går det att böja till den med händerna, men ska man göra det vackert också måste man använda tänger. Något som jag inte finner helt lätt. Flätandet däremot är lättare, även om det är en utmaning att få det helt jämnt.
Som sagt kändes det lite tråkigt att bara jobba i grått. Sedan insåg jag att det gick att arbeta i färg! På Panduro hittade jag metalliclackerad koppartråd i en mängd olika färger som jag kombinerade på olika vis. Med ens blev det mycket roligare att metalltrådsfläta! Och resultatet blev vackrare, i alla fall i mina ögon. Dessutom vågade jag experimentera, utgick inte längre från boken utan gjorde mina egna arbeten. Det gjorde det hela ännu roligare! Här nedan ser ni fyra fat i olika färgkombinationer.
Eftersom det på Panduro bara finns 40 cm långa elefanttrådar blir arbetena mer begränsade i längd och bredd än vad de är i Riisagens bok. Det har varit rätt frustrerande av och till. Om någon vet var det finns att köpa längre elefanttråd så tipsa gärna! Den hårda begränsningen gjorde att jag experimenterade med mittplattor i trä med hål för elefanttråden, bara för att faten skulle bli lite större och få en diameter på mer än 40- cm. Det kan ni se i tre av de fyra faten ovan.
Här nedanför kan ni se vaser/bägare som jag bara gjorde på känn utan mall att följa. Jag har experimenterat med att göra frukter och annat också, men det kan ni få se mer om i ett annat inlägg.
